Frågor och svar

Vilka var Rättviseförmedlingen?

Rättviseförmedlingen är en stiftelse och var en digital rörelse. Visionen var att stereotypa föreställningar om exempelvis kön och bakgrund inte ska begränsa människors möjligheter att göra vad de vill och kan. Rättviseförmedlingens kärna bestod av ett ständigt växande nätverk på Facebook, LinkedIn, Twitter och Instagram med fler än 140 000 följare som varje dag – helt ideellt – hjälptes åt att hitta kompetens som hamnat i skymundan. Dessa rättviseförmedlare bidrog genom sina nätverk till ett mer jämställt samhälle och utgjorde tillsammans Rättviseförmedlingen.

Varför fanns Rättviseförmedlingen?

De föreställningar vi har om vem som är lämpad för vad (utifrån exempelvis beroende på om du är man, kvinna, gammal, ung, varifrån dina föräldrar kommer osv) begränsar allas våra möjligheter. Dessa föreställningar reproduceras varje dag via tidningar, tv och evenemang som slentrianmässigt anlitar representanter för den givna gruppen människor i tron om att det inte finns några andra – istället för att anstränga sig för att bryta normen. Om någon, säg en arrangör av en IT-konferens, upplever att hen bara hittar exempelvis män som kan prata på temat kunde vi enkelt och gratis ge tips på fler namn som också skulle kunna passa. På så sätt fick arrangören fler namn att välja från innan de bestämde vem som får frågan, samtidigt som alla rättviseförmedlare visade upp både för sig själva och för andra att ursäkten “dom finns inte” inte höll längre. Rättviseförmedlingen ville sprida kunskap och synliggöra kompetenta personer som bryter normer i olika sammanhang.

Hur fungerade efterlysningarna?

Ett projekt, en organisation eller en redaktion som ville bredda sitt nätverk hörde av sig till oss. Eller så är det någon av alla rättviseförmedlare som sett ett sammanhang som verkar behöva hjälp som tipsade oss. Om det blev en efterlysning las den ut på www.facebook.com/rattviseformedlingen samt på @rattvise. Alla som ville bidra med tips gör det genom att lämna en kommentar med namn och kort info om de personer de vill tipsa om. De som inte har några tips kunde bidra till att sprida efterlysningen genom att trycka på “gilla”, “dela” eller RT.

Alla personer som blivit tipsade om i efterlysningen uppmanades senare att gå in på Listoteket, skapa en profil och ansöka om att vara med på listan som skapats i samband med efterlysningen. 

Rättviseförmedlingen hade inget att göra med vem som i slutändan får uppdraget – den som gjort efterlysningen väljer själv. Skillnaden var att våra tips breddade urvalslistan så att det fanns fler att välja mellan.

I de fall företag eller medier alldeles uppenbart kört fast, själva uttryckt svårigheter att hitta folk ur underrepresenterade grupper eller om en rättviseförmedlare uppmärksammade oss på skevhet kunde vi ibland göra efterlysningar utan att först ha fått en förfrågan, för att vi ville hjälpa till. Vi brukade också emellanåt pinga företag, organisationer eller andra på Facebook och Twitter i våra efterlysningar för att de enklare skulle kunna följa tipsen som kommer in. Våra efterlysningar var inte på något sätt till för att sätta dit aktörer utan syftet var att bredda urval. 

Vilka anlitade Rättviseförmedlingen?

Några exempel på företag eller organisationer som vänt sig till oss genom åren för efterlysningar, platsannonsering och utbildning är Sveriges Radio, TV4, Sveriges Television, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Riksteatern, Universal, BBC, ICA, & Other Stories, Nordisk Film, Kulturhuset, H&M, olika myndigheter, universitet och högskolor och många många många fler.

Var Rättviseförmedlingen en arbetsförmedling?

Nej, Rättviseförmedligen hade ingen makt över vilka som i slutändan fick de uppdrag vi skrev om och våra ideella efterlysningar handlade aldrig om fasta anställningar. Efterlysningarna fungerade bäst när det handlade om att hitta folk som kunde ta tillfälliga, representativa positioner eller uppdrag inom frilansande yrken. Det kunde exempelvis handla om talespersoner som journalister kan intervjua, experter som kan sitta i paneldebatter, regissörer som kan göra musikvideos/reklamfilm eller föreläsare till branschevenemang.

Utöver våra ideella efterlysningar hade vi platsannonser på hemsidan som vi även delade i våra sociala kanaler. Där fanns olika typer av anställningar att söka för den som letade jobb. De som annonserade hos oss var aktörer som ville ta hjälp av vårt nätverk för att nå bredare och samtidigt stötta vår verksamhet. 

Hur startade Rättviseförmedlingen?

Rättviseförmedlingen grundades 2010 av Lina Thomsgård, som avgick som styrelsens ordförande i januari 2014.

Varför la Rättviseförmedlingen ned?

När vi startade 2010 var det långt ifrån självklart att räkna på representation - nu är det många som gör det. Vi har gjort över 1 500 efterlysningar, sammanställt över 700 listor, fått över 50 000 tips, hjälpt företag och organisationer att bli bättre på inkluderande kommunikation och rekrytering samt synliggjort skevheter i representationen i svenska nyhetsmedier. Men, idag är det många aktörer som driver frågorna. Det är fantastiskt. Det behövs. Så det är dags för oss att lämna plats åt andra som kan ta kampen vidare med nya metoder.

När la ni ned?

1 februari 2019.

Tyckte ni inte att jämlikhet- och jämställdhetsfrågorna var viktiga längre?

Jo. Och det är fantastiskt att så många driver frågorna i dag. Universitet listar kvinnor som forskar där för att visa att inte bara män är experter, reklambyråer slutar använda CV i rekryteringsprocesser och vi ser allt fler personer efterlysa kompetens som bryter mot normen i sina egna kanaler. Rättviseförmedlingen startade för att få Sverige att räkna, belysa normer och efterlysa de som saknas. Detta görs idag. Därför lämnar vi plats åt de som driver frågorna på andra sätt, med nya metoder och som kan driva kampen vidare.

Hur blir jag en rättviseförmedlare?

Börja räkna! Du kan också börja räkna representation, i olika sammanhang, precis som vi en gång i tiden gjorde. Tala om när du ser en brist på bred representation. Räkna hur representationen ser ut i din lokaltidning, i filmer du kollar på, bland experter du ser i nyhetsmedia, i reklam! Fler tips hittar du här.

Vad händer med Facebook-sidan?

Facebook-sidan kommer att finnas kvar under en överskådlig framtid. Sidan kommer inte att vara aktiv i och med att Rättviseförmedlingen lägger ned sin verksamhet. Vad som händer i framtiden kommer att beslutas av de som är med då.

Vad händer med efterlysningarna och Listoteket?

I och med att Rättviseförmedlingen lägger ned sin verksamhet kommer vi inte heller att fortsätta att efterlysa - men det kan andra börja/fortsätta med i sina egna kanaler! Att leta utanför sina egna nätverk kan vem som helst göra. Listoteket läggs också ner efter en tid.

Vad händer med alla listor?

Listoteket kommer att finnas kvar under en tid framöver men kan komma att tas ned. Det får de som är med i framtiden avgöra. Vi sparar listorna internt för historisk dokumentation samt eventuell framtida forskning. 

Vad händer med min profil och min information i Listoteket?

Din profil, listorna och Listoteket kommer att vara offentliga under en tid men kommer sedan tas ned enligt integritetspolicyn. Vi kommer att spara listorna internt med namn för historisk dokumentation. Rättviseförmedlingen är fortsatt personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som behandlas i Listoteket enligt vår integritetspolicy. Du har rätt att hos oss begära att få tillgång till de personuppgifter vi behandlar om dig. Om du vill bli borttagen från Listoteket så går det självklart bra att maila info@rattviseformedlingen.se även framöver.

Vad händer med Rättvisepriset, Isabelle-stipendiet och Rättvisaren?

I och med att Rättviseförmedlingen lägger ned sin verksamhet kommer vi inte heller att dela ut Rättvisepriset eller Isabellestipendiet. Vi kommer inte heller att ge ut Rättvisaren. 

Isabellestipendiet, som startades av Isabelle McAllister, finns kvar. Dock kommer Rättviseförmedlingen inte projektleda eller använda sina plattformar för att göra kommunikationen för stipendiet längre.

Vad händer med bokstaveringsalfabetet Adam Berit?

Initiativet finns såklart kvar! Vårt förslag på ett nytt bokstaveringsalfabet lever vidare. Affischer kommer fortsätta att säljas på Designtorget och våra kompisar på Fredrika Bremer Förbundet, Åkestam Holst och ANR BBDO driver frågan om ett inkluderande bokstaveringsalfabet vidare.

Varför var det oftast “andra än män med nordisk bakgrund” som eftersöktes? Det finns ju andra grupper som också är underrepresenterade!

Rättviseförmedlingen tycker att alla föreställningar baserade på stereotyper är begränsande, oavsett vilka de gäller. Vi uppmuntrade alltid de som var med och tipsade på våra efterlysningar att tipsa så brett som möjligt - personer som byter mot normer i olika sammanhang som hamnat i skymundan på grund av de föreställningar vi har om vem som är lämpad för att göra vad.

Vi skrev också så för att vi ville belysa normen istället för normbrytarna, och för att vi ville inkludera så många som möjligt i våra efterlysningar. När vi skrev ”andra än män” menade vi givetvis kvinnor, men även personer som varken identifierar sig som kvinnor eller män. Under alla våra efterlysningar välkomnade vi tips på personer som bryter andra normer, som exempelvis normer kring bakgrund, ålder eller funktion.

Ni pratade ofta om bakgrund och kön, tror ni att människor av ett visst kön eller med en viss bakgrund är mer kompetenta än andra?

Nej, det tror vi inte. Vi tror att intelligens och begåvning finns hos många olika människor och att alla sammanhang tjänar på mångfald och på att inkludera fler. Men när till exempel bara män, eller bara kvinnor, eller bara personer med en viss bakgrund syns och hörs i ett visst sammanhang är det ett tecken på att de här sakerna faktiskt spelar roll idag. En vanlig ursäkt till brist på mångfald i ett sammanhang brukar vara: \"Dom finns inte!\" Därför gjorde vi våra efterlysningar. \"Dom finns inte\" betyder ju egentligen \"Dom finns inte i mitt nätverk\". 

Ni pratade ofta om män och kvinnor, och om nordisk och utomnordisk bakgrund – vore inte det bättre med ett samhälle där sådant inte spelar så stor roll? Ska vi verkligen dela in i kategorier?

Visionen var alltid att ha ett sådant samhälle! När till exempel bara män, eller bara kvinnor, eller bara personer med en viss bakgrund syns och hörs i ett visst sammanhang (i media, i en panel eller på ett seminarium), är det ju ett tecken på att de här sakerna faktiskt spelar roll för vem som syns och hörs i olika sammanhang idag.

Vi gillar inte heller att dela in människor i olika kategorier. Det är därför vi alltid formulerar våra efterlysningar utifrån normen, dvs de som redan finns och syns ofta.

Vi vill att alla människor ska ses som individer och inte som representanter för en viss grupp. För att komma dit måste vi erkänna verkligheten som den ser ut idag. Att låtsas som att dessa kategoriseringar inte påverkar oss blir att blunda för människors olika villkor. Vi vill synliggöra människors olika villkor i samhället idag, men helt utan att lägga in några specifika idéer om hur människor är eller känner bara för att de tillhör en viss grupp. 

Forskaren Jesper Strömbäck skriver till exempel i Demokratiutredningen om hur media påverkar oss: ”I praktiken blir mediernas bilder av verkligheten ofta verkligare än verkligheten, eftersom det är mediernas bilder av verkligheten som människor har tillgång till.” På så sätt blir exempelvis bilden om vem som anses vara lämpad för något eller kompetent reproducerad i bland annat media. Genom att påpeka detta synliggjorde vi de föreställningar som begränsar oss. Samtidigt utmanade vi stereotyperna genom att visa upp alla de kompetenta personer som också finns men som inte syns lika ofta.

Ni söker ofta efter experter, skribenter, föreläsare och andra högt utbildade personer. Men problemen med en orättvis representation finns på fler håll i samhället, varför jobbar ni inte med det?

Rättviseförmedlingens verktyg – att efterlysa och tipsa om de som andra har svårt att hitta – fungerar bäst när det handlar om att hitta folk som kan inneha tillfälliga, representativa positioner eller ta uppdrag inom frilansande yrken. Det kan exempelvis handla om talespersoner eller  som journalister kan intervjua, experter som kan sitta i paneldebatter, regissörer som kan göra musikvideos/reklamfilm eller föreläsare till branschevenemang. Vi försöker dock vara flexibla och anpassa våra efterlysningar efter varje specifikt sammanhang, så hör hellre av dig till oss och fråga om vi kan efterlysa åt dig en gång för mycket än en gång för lite!

Varför skrev ni ibland att ni vill ha tips på “andra än cis-män”?

När vi gjorde efterlysningar ville vi synliggöra de som bryter mot normen. En superstark norm i samhället idag är cis-normen, alltså personer som inte har transerfarenhet. Gemensamt för transpersoner är att ens könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön en tilldelades vid födseln. Transerfarenhet kan innebära en massa olika erfarenheter som du kan läsa mer om till exempel här: http://www.transformering.se/vad-ar-trans. Vi skrev så i efterlysningarna för att belysa normen istället för normbrytarna och för att vi ville inkludera så många som möjligt i våra efterlysningar.

Ni pratade om att man ska räkna och belysa normen för att upptäcka vilka som syns och hörs i olika sammanhang. Hur menade ni då?

Det enklaste är oftast att synliggöra normen istället för normbrytarna. Det vill säga, fundera över vilka som oftast syns och hörs i ditt sammanhang och hur normen ser ut där. När man vet om hur normen ser ut man man sedan arbeta för att motverka, bredda och utmana normen så att fler personer som bryter normen inkluderas.

Finns Rättviseförmedlingen i andra länder?

Vi hade ingen egen verksamhet i andra länder, men liknande initiativ finns på flera platser runt om i världen. I Danmark finns exempelvis vår systerorganisation Pluralisterne som precis som vi efterlyser och skapar listor på normbrytande kompetens. 

I internationella sammanhang gick vi under namnet Equalisters. Equal för equality och listers för listorna vi tillsammans samlar ihop. 

Jag vill driva Rättviseförmedlingen vidare, kan jag det?

Alla kan driva vidare arbetet som Rättviseförmedlingen gjort genom vår trestegsraket: 1) räkna på representation i olika sammanhang, 2) synliggöra normen, 3) efterlysa de som kan komplettera och bredda sammanhanget. Det är bara att börja där du är!

Om jag vill donera pengar, går det?

Rättviseförmedlingen finns kvar som stiftelse och vad vi gör i framtiden kommer att beslutas av de som är med då. Du kan absolut donera pengar nu, stiftelsens pengar kommer att användas till dess syfte: “Insamlingsstiftelsen Rättviseförmedlingen skall, med stöd av insamlade medel, sprida kunskap och synliggöra kompetens för att korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i samhället. Stiftelsen kan använda medel för att stödja övriga ändamål som bidrar till insamlingsstiftelsens syfte. Verksamheten skall bedrivas så att intäkterna i största möjliga mån går till att stödja stiftelsens huvudsakliga syfte.” 

Om du vill donera pengar till Rättviseförmedlingen så gör du det genom att sätta in på bankgiro: 240-1149. Ange "gåva".

Kan jag fortfarande kontakta er?

Det går bra att maila oss på info@rattviseformedlingen.se.