Förändring kräver inte tid, utan initiativ

Publicerad 22 december 2015

Mina föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar i början av 80-talet. Idag är jag inte säker på att de hade fått stanna. Gränser stängs, asylboenden brinner och det talas om att vi inte kan låta fler människor få del av vår frihet. Mitt i det här kaoset försöker jag hitta ljuset i det som vi varje dag skapar tillsammans.

Någonstans är det mina föräldrars resa som tagit mig hit, till ordförandeposten för en organisation som verkar för ett inkluderande Sverige. Ett Sverige där ingen ska behöva begränsas av stereotyper, ett Sverige där vi tar tillvara på all den talang som finns hos hela befolkningen. Vi är inte där än, men med er hjälp har vi kommit en bit närmare målet under det år som gått.

Vi inledde 2015 med nyheten om att det fanns fler namngivna nazister i historieböckerna än kvinnor. Tillsammans skapade vi en lista på nästan 300 personer som också borde gå till historien. Andra höjdpunkter var när vi i mars firade femårskalas på Moderna Museet och i september hjälpte vi Kompis Sverige att hitta andra än kvinnor som ville bli kompis med en ny svensk. I november i år släppte vi vår första rapport Rättvisaren, och resultatet visade att vi har mycket arbete framför oss. Vi granskade vilka som kommer till tals i svensk nyhetsmedia, och kunde se att mindre än 30 procent är kvinnor, och att endast 9 procent har utomnordisk bakgrund.

2015 blev året då jag fick svara på frågor om varför vi fokuserar på människors bakgrund eller hudfärg. En del debattörer menade att eftersom det här borde vara oviktigt, ska vi inte heller prata om det. Konstigt nog hör vi sällan samma invändningar när vi pratar om ojämställdhet – där verkar fler vara överens om att vi måste prata om verkligheten för at kunna förändra den. För att komma närmare ett samhälle där alla har samma möjligheter behöver vi också berätta om hur vi alla påverkas av kategoriseringar som redan görs, medvetet och omedvetet. Att inte låtsas om att det händer skulle vara att osynliggöra de olika villkor vi har idag. Tillsammans är vi nu snart 100 000 rättviseförmedlare som hjälps åt att göra samhället mer kompetent genom att fler personer får möjlighet att hamna rätt och nå sin fulla potential.

Att de historieböcker som jag fick läsa i skolan framförallt lyfte män betyder inte att kvinnorna var färre förr i tiden. Det betyder helt enkelt att kvinnors liv och erfarenheter inte ansågs tillräckligt viktiga att berätta om. Att personer med utomnordisk bakgrund sällan syns och hörs i media idag betyder inte heller att de inte har några viktiga kunskaper eller att deras liv inte är intressanta. Det bevisar vi varje dag genom efterlysningar och tips. Vi tänker inte vänta på att tiden ska lösa problemen, utan kommer ägna 2016 åt att fortsätta ifrågasätta vilka som syns och hörs i olika sammanhang, samtidigt som vi bidrar med tips och konkreta metoder för att komma vidare. Förändring kräver inte tid, utan initiativ*. Tack för att ni är med.

Gott nytt 2016 önskar alla vi på Rättviseförmedlingen er.

Seher Yilmaz, Ordförande

 

*Detta fina citat kommer från motiveringen då vi tilldelades Titan-ägget 2013 (numera Titanpriset) av Sveriges kommunikationsbyråer.