Tack och hejdå, älskade Rättis!

Att synas och höras är makt, det är att få sätta agendan och beskriva sin verklighet. I nyhetsmedia syns och hörs män mer än dubbelt så mycket som kvinnor, något som förut förklarades med att alternativen ”inte fanns”. Kompetenta experter och talespersoner som kunde bryta den vita manliga normen gick helt enkelt inte att hittas, sades det. En måndagmorgon för snart fyra år sedan startade jag en facebooksida som jag döpte till Rättviseförmedlingen, och bad om er hjälp att motbevisa dom här tröttsamma fördomarna. Det gjorde ni med bravur.

Idag utgör vi ett nätverk av närmare 60 000 personer som tillsammans letat reda på experter på allt mellan himmel och jord, trollkarlar som inte är karlar, mästerkockar, DJs, programledarämnen och helikopterpiloten Elisabet. Jag har fått föreläsa och berätta för omvärlden om något som ni alla skapat för att åstadkomma ett samhälle där vi på lika villkor kan göra det vi vill, oavsett kön och hudfärg. Där fler kommer till tals, även om dom inte tillhör normen. Tillsammans har vi höjt ribban för vad som duger och inspirerat andra och varandra. Det har varit en riktig kanonbörjan på en resa som snart är slut. Men bara för mig.

Rättviseförmedlingen har fått en värdefull plats i debatten och i samhället. I hundratals artiklar och reportage har jag fått formulera vad vi gör och varför, hur vi ser att det skulle kunna bli bättre. I DN, Time Magazine, Aftenposten, GP, Vogue Italia, Dagens Industri, Nöjesguiden, SvD, Lilla Aktuellt, Sydsvenskan, Elle, So So Gay, Kulturnyheterna, Metro, SR och många fler. Via Svenska Institutet har ert jobb inspirerat unga från länder som Pakistan, Egypten, Indien, Kina, Litauen, Marocko, USA, Vitryssland, Polen, Zambia, Afghanistan och Bangladesh. Vi har fått systerförmedlingar i Norge, Finland och Italien. Den lilla facebooksidan och allt runt omkring har blivit till det viktigaste jag gjort i mitt liv.

Idag slutar som jag ordförande och talesperson för Rättviseförmedlingen. För rörelse kan inte ske utan att saker flyttar på sig, och om det är något jag lärt mig om konstruktivt förändringsarbete under de här fyra åren så är det vikten av att själv vara en del av förändringen. Att omfördela makt. Nu är det dags att passa micken vidare så att nya röster kan forma Rättviseförmedlingens budskap och föra er talan. Lyfta fler perspektiv och driva debatten framåt. Det är viktigt, och det är hur vi kan visa andra att det går.

GRATTIS fantastiska Seher Yilmaz, som tar min plats som ny ordförande för Rättviseförmedlingen. Du har fått det roligaste uppdrag jag någonsin haft.
Tack för att du vill och vågar.
Tack Johanna, Mohamed, Ola, Eva, Barakat, Christoph och Digge för ert styrelsearbete, utan er hade ingenting gått.
Tack Sofia, Andreas, Frida, Malin, Filip och alla andra kontorshjältar som varit fenomenala arbetskamrater genom åren.
Tack alla medier som låtit mig berätta för allmänheten om vårt jobb.
Tack alla ni efterlysare som bett om vår hjälp att bredda era nätverk och synfält (fortsätt!).
Tack ni kritiker som fått oss att bli ännu bättre.
Och tack alla ni närmare 60 000 rättviseförmedlare, praktikanter, bidragsgivare, samarbetspartners och volontärer som varje dag med era nätverk och ert engagemang gjort konkret skillnad. För jämställdhet och mångfald, mot rasism och enfald.
Jag är så himla stolt över det ni gör, gänget.

Med enorm tacksamhet,
Lina Thomsgård
Grundare Rättviseförmedlingen och avgående ordförande

PS. Jaha och vad ska jag göra nu då? Tipsa om folk såklart, precis som ni andra! Och jobba vidare med kommunikation, för jämställdhet och ett inkluderande samhälle. Kanske kan jag då och då stänga av datorn, trygg i förvissningen att andra precis lika bra som jag kan berätta vilken värld Rättviseförmedlingen vill ha. Får jag tid över ska jag förhoppningsvis färdigställa en sorts bok, en könlitterär (hehe), självhjälpsbiografisk (hehe) historiebok (!) som ni inspirerat till. Vi får se vad det blir. <3