Nyhetsmedia kan göra skillnad

Publicerad 04 november 2015

Idag släpper Rättviseförmedlingen sin första rapport om vilka som syns och hörs i nyhetsmedia. Här finns hela rapporten (Rättvisaren).

Nyhetsmedierna är en av våra viktigaste källor till information om politik och samhälle. De är en arena för offentlig debatt och en viktig länk i kommunikationen mellan makthavare och samhällsmedborgare. Om vissa grupper inte deltar i det offentliga samtalet blir det i längden ett demokratiskt problem. Dels för att alla inte får komma till tals, men även för att vi får en skev bild av hur verkligheten ser ut.

När rasistiska partiers påverkan ökar i samhället har nyhetsmedia ett särskilt ansvar. Genom att inkludera fler i sin rapportering kan media motverka att ett ”vi” och ”dom”-tänkande reproduceras i nyheterna. Forskaren Jesper Strömbäck skriver i Demokratiutredningen om hur media påverkar oss:

”I praktiken blir mediernas bilder av verkligheten ofta verkligare än verkligheten, eftersom det är mediernas bilder av verkligheten som människor har tillgång till.”

Det här gäller särskilt de delar av verkligheten som ligger bortom den egna vardagen – där är vi beroende av medierna och andras skildringar för att få kunskap om hur det ser ut. Visst finns det många tillfällen där historiens huvudpersoner redan är givna, men det finns minst lika många tillfällen som erbjuder möjligheten att lyfta fram andra än de som vanligtvis syns och hörs.

Vi vet att mäta hjälper. Det är inte hela lösningen, men det är tydligt att de redaktioner som arbetar aktivt med att mäta representationen av kön har en betydligt jämnare könsbalans än de som inte granskar sig själva. I samtal med redaktioner har vi märkt att detsamma verkar gälla för representationen av svenskar med utländsk bakgrund. Idag är det få redaktioner som har startat ett aktivt sådant arbete. Men att veta hur det ser ut idag, är en förutsättning för att ens kunna diskutera hur man vill att det ska se ut imorgon.

Det är inte acceptabelt att andelen kvinnor i nyhetsmedia har stått och stampat runt 30% i över femton år. Samtidigt har resten av samhället utvecklats: andelen kvinnor på chefsposition i privat sektorhar ökat från 19,2 till 27% och andelen kvinnor i bolagsstyrelser från 6,1 till 29,9%. När det gäller representationen av personer med utomnordisk bakgrund finns väldigt få motsvarande tidigare analyser av medieinnehåll. Vi ser den första Rättvisaren som en bra utgångspunkt för att komma igång med arbetet för att bättre spegla hela befolkningen i media.

Medierna har en nyckelposition där de kan besluta sig för att aktivt bryta stereotyper och inkludera fler i sin bevakning. Det finns ingen naturlag som säger att maktpersoner och deras perspektiv alltid ska ha det största utrymmet i nyhetsmedia. Enskilda journalister är en maktfaktor som väljer vilka som ska tituleras experter och vilkas berättelser som är viktiga nog att lyftas fram. Det finns inget egenvärde i att göra som man alltid har gjort, men det kräver mod att göra annorlunda.

Att börja mäta kvantitativt är självklart inte hela svaret, en kvalitativ diskussion behöver pågå parallellt. Rättviseförmedlingen vill se både en bred representation utifrån faktorer som kön, ålder och bakgrund men också en mediebild som inte förstärker begränsande stereotyper. Själva mätandet är en utgångspunkt – när vi har fakta på vilka som systematiskt saknas i nyhetsbilden idag blir det lättare att åstadkomma förändring.

Och förändring är det dags för nu.