Intervju med Isabel Engwall, en av grundarna till Teckenspråkets Röst

Rättvisepriset 2018 tilldelas Teckenspråkets Röst för deras arbete med att synliggöra och motarbeta maktstrukturer gällande hörandenorm och audism samt att verka för personer med nedsatt hörsel och för dövas rättigheter. Här berättar en av grundarna av Teckenspråkets Röst, Isabel Engwall, om hur idén till föreningen uppkom och vad framtidsplanerna är.

Grattis! Hur känns det att vinna Rättvisepriset?

Det är ett glädjefyllt besked! Vi trodde aldrig att vi skulle kamma hem Rättvisepriset 2018! Det känns väldigt bra för det är verkligen en förtjänst vi har uppnått och något som kommer fortsätta att engagera oss.

Hur föddes idén till Teckenspråkets Röst?

Tidigare var vi engagerade som privatpersoner där vi anordnade demonstrationer och skrev öppna brev till bland annat Specialpedagogiska Skolmyndigheten och ifrågasatte deras begrepp om tvåspråkighet. Med över 700 underskrifter på namninsamlingen fick vi ett möte med högsta skolledningsgruppen. Vi stöttade även skolungdomar från olika dövskolor som kontaktade oss och vårt föräldranätverk växte. När vi sedan blev rådgivna av Barnombudsmannen att bilda en organisation för att vårt påverkningsarbete skulle kunna få större inflytande i samhället kände vi viss tvekan. Men vi gasade på och trodde på vår sak och att vi är bra på det vi gör. Därefter bildade vi organisationen på riksnivå med namnet Teckenspråkets Röst.

Vad är drivkraften bakom ert engagemang?

Det är viktigt att jobba med det här eftersom det fortfarande idag år 2018 existerar läkare, makthavare och organisationer som sopar det svenska teckenspråket under mattan. Varför ska ett visuellt språk begränsas? Att prata och höra svenska kostar inte? Vi alla utgår från svenska som skriftspråk vilket gör det obegripligt att svenskt teckenspråk inte har samma ställning som talad svenska. Det är inte likställt. Idag är det svårt att bilda skolor med teckenspråksprofil och teckenspråksundervisning på grund av hörselnormativa regler inom i Skolverket exempelvis. Det svenska teckenspråket måste frigöras från funktionshinderperspektivet. Det är dags för Sveriges Riksdag att erkänna vårt språk som ett nationellt språk som är likställt med talad svenska.

Vad är ert bästa tips till dem som vill inspirera andra till att arbeta för jämlikhet?

Vi vill inspirera andra att engagera sig i något som de brinner för. Vi tror att för att nå samhällsförändring krävs att man hela tiden kämpar sig framåt. Man tvekar ibland och möter andras kritik, men hur mycket det än bränns eller smärtar dig – fortsätt hela tiden på ditt spår. Ett viktigt medborgarinitiativ kan gynna det goda samhället. Någon kan inte göra allt men alla kan göra något. Ge aldrig upp det du vill göra och fortsätt kämpa!

Vad händer nu? Hur ser framtiden ut?

Vi fortsätter engagera oss i olika arbeten. Den närmaste tiden kommer vi att samarbeta med lokala föreningar och anordna regionala seminarium med fokus på teman som handlar om det svenska teckenspråkets status och hörselnormen i väst och norr. Nyligen lämnade vi in ett förslag till en riksdagsmotion tillsammans med DHB Västra – Distriktsorganisationen för döva och hörselskadade barn och Västra Götalands Dövas Länsförbund om utökat behov av timmar i teckenspråk som erbjuds föräldrar. Idag har föräldrar bara rätt till 240 timmar. Det räcker inte. Vi fortsätter att kämpa för det svenska teckenspråket som en språklig rättighet för alla barn oavsett hur mycket man hör.

Stort grattis till Teckenspråkets Röst säger vi på Rättviseförmedlingen! Fortsätt med ert grymma arbete!