Grattis Mathilda Klinger Danielsson, 2018 års Isabellestipendiat!

För åttonde året i rad delar Rättviseförmedlingen och kreatören Isabelle McAllister ut Isabellestipendiet, ett stipendium som riktar sig till kvinnor och icke-binära inom byggbranschen. Årets stipendiat är plåtslagaren Mathilda Klinger Danielsson som på ett föredömligt och inspirerande sätt visar att plåtslagaryrket är öppet för fler än de som tillhör normen. Vi pratade med Mathilda efter stipendieutdelningen om vad det betyder för henne att få stipendiet, vilka utmaningar byggbranschen står inför och vad som är det bästa med hennes jobb.

Kan du berätta lite kort om dig själv?
Jag är 28 år gammal, bor med min fru och mina två katter söder om Stockholm och har jobbat som plåtslagare nu i fem och ett halvt år.  

Vad betyder det för dig att få Isabellestipendiet 2018?
Det betyder jättemycket. Utöver det monetära värdet på stipendiet, som också kommer komma till mycket glädje, tycker jag att det är jätteroligt att ni tillsammans med Isabelle vill uppmärksamma de kvinnor, och i det här fallet också hbtq-personer, som finns i byggbranschen. Det låter som en klyscha men jag tror att representation är viktigt. Om du som ung tjej inte ser någon inom en bransch som du omedelbart kan identifiera dig med så tror jag att man tvekar mer. Man tror inte att en viss bransch är ämnad för en och sorterar bort den snabbt när man går igenom alternativ för vad man vill och kan göra i sitt liv. Stipendiet är ett jätteviktigt initiativ.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Det finns flera saker men jag måste säga att mina kollegor ändå är det bästa. Vi har väldigt, väldigt roligt på jobbet. Det som är bäst med yrkesutövandet i sig är materialet. Jag tycker att det är ett jättespännande material som man sällan får prova på om man inte har metallslöjd i skolan eller så. Plåtslagaryrket är också väldigt fritt. När man har kommit en bit i sin utveckling får man ofta jobba fritt och lägga upp sin arbetsprocess efter eget huvud. Det är ett stort ansvar men det ger också frihet.

Varför tycker du att jämställdhets- och jämlikhetsarbetet är viktigt inom din bransch?
Det är jätteviktigt! I en bransch som är så pass homogen som byggbranschen kan negativa tendenser få växa till sig utan att bli ifrågasatta. När jag kom in i byggbranschen reagerade jag väldigt starkt på jargongen. Folk var välkomnande och trevliga men det fanns en jargong och en attityd som var onödigt hård. Jag tror inte att den alltid var genuin utan snarare att man väljer att skämta och uttrycka sig på ett visst sätt för att man har fått för sig att det är det gångbara i gruppen. Idag är byggbranschen extremt mansdominerad och det skulle vara jättebra om den dynamiken blir lite uppblandad. Jag tror även att männen i branschen skulle dra nytta och glädje av att det kom in lite nytt blod. Då kanske de behöver omvärdera sina attityder och sin jargong.

Hur har byggbranschen utvecklas de senaste åren och hur kan den bli bättre?
De senaste åren har man börjat prata mer om mångfald och jämställdhet i branschen. Det tror jag är ganska nytt. I och med att fler kvinnor tar plats inom branschen tror jag att det skett en attitydförskjutning. Plåtslagaryrket är tungt och det är inte så många vars kroppar pallar med fram till pensionsålder. Jag upplever att det, senaste åren, blivit lättare för de manliga arbetarna att våga be om mer fysiska hjälpmedel. Man vågar också säga “det här får jag ta i två omgångar” eller “det här behöver jag lyfthjälp med” och så vidare. Det har gått från “bit ihop” till att man vågar ta vara lite på sig själv.

Vilka utmaningar har du som kvinna i en mansdominerad bransch stött på?
Jag gav ett exempel tidigare på scenen om förvirringen kring hur man skulle bemöta mig när jag började på min nuvarande firma då jag var den första och enda kvinnan där. Det är ju en tröskel som kan behöva klivas över. Många kvinnor uttrycker att de måste bevisa sig mer än andra. Det är inte alltid jag har upplevt det men jag har förstått att det är genomgående i branschen. Har man inte tålamod eller vad man brukar kalla skinn på näsan kan jag också tänka mig att jargongen i byggbranschen kan skrämma en del kvinnor. Det finns inslag av rasism och sexism som inte nödvändigtvis kommer genuint från den enskilda personen utan som skapas och eldas på i en gruppdynamik och jag tror inte att alla killar är bekväma i den jargongen heller faktiskt.

Vad vill du säga till unga tjejer och andra som funderar på yrken inom byggbranschen?
Jag hoppas att jag kan förmedla även till tjejer som inte överväger byggbranschen, för det gjorde jag inte fram till att jag hade bestämt mig, att det är fullt möjligt! Tjejer uppmuntras inte i samma utsträckning som killar att hålla på med tungt fysiskt arbete, problemlösning eller uppgifter som kräver mycket snabbt logiskt tänkande. Det gör att det kanske faller sig mer naturligt för killar men det här är en jättebra bransch som behöver folk och jag tror att det är jättebra att få in fler tjejer i yrket. Det är inte för alla men jag tror att det finns jättemycket potential och talang bland befolkningen som idag inte får komma fram på grund utav att man inte tror att ett alternativ är öppet för en. Men det är öppet. Jag hade ingen jag kunde spegla mig i när jag kom in i branschen men det gick jättebra ändå och det skulle vara jättekul om fler tog det steget också.

Stort tack till årets sponsorer: Beckers, Svensk Byggtjänst, Ikano Bostad, Peab, MVB och Hem, Villa & Bostadsrätt.