Rättviseformedlingen

logo

Vi hjälper projekt, organisationer och medier att hitta kompetens. Varje dag samarbetar över 130 000 rättviseförmedlare i sociala medier för att konstruktivt korrigera skevheter i samhället. Vill du ha hjälp att hitta folk, maila info@rattviseformedlingen.se.

Natur & Kultur söker projektledare pedagogik, Stockholm

UMO.se söker redaktör med ansvar för sociala medier och rörlig bild, Stockholm

Stockholms Konstnärliga Högskola söker nya medarbetare, Stockholm

Fler lediga jobb
nyhet

Nej GP, arbetet för allas lika möjligheter är inte obehagligt

Publicerad
fredag, 2 december 2016

År 1921 fick kvinnor rösta för första gången i Sverige. Då var det många som undrade var frigörelsen för kvinnor skulle sluta. Skulle hem och samhälle falla ihop om kvinnor skulle kunna ta plats i den politiska makten?

På samma sätt som då bemöts dagens arbete för lika möjligheter för alla människor i Sverige med oro och ängslan. Man använder ord som ”identitetspolitik”, och förfasas över en ”förkastlig syn på människor”. Utifrån den retoriken undrar jag om GP:s ledarskribenter hade stöttat kvinnors rösträtt eller för den del andra identitetspolitiska projekt såsom möjligheten för homosexuella att gifta sig eller att transpersoner inte ska tvångssteriliseras vid könskorrigering.

I årets Rättvisaren har Rättviseförmedlingen genom vedertagen textanalys tagit fram översiktlig statistik över hur vissa delar av befolkningen får ta plats i svenska nyheter. Resultaten är beklämmande och pekar på liknande resultat som flera andra aktörer innan oss visat. Det vi ser är exempelvis att andelen kvinnor i svenska nyheter stått och stampat kring 30 procent de senaste 15 åren. Men det är inte detta som Göteborgs-Posten vill lyfta. Snarare verkar de inte ens tycka att det är ett problem.

För att fler människor ska få möjlighet att visa vad de går för i vårt samhälle är det viktigt att vi ifrågasätter invanda mönster. Ett sådant kan vara vad vi anser vara kompetens eller vad som krävs för att vara expert. Aleksandra Boscanin menar att det är att sänka kvalitetskraven när vi ifrågasätter om endast professorer och personer med högskoleexamen skulle kunna vara experter eller inneha kompetens. Vi tycker att det är en märklig syn om vi ska leva i ett samhälle där det enda sättet att få expertkunskap är genom att skaffa sig en högskoleexamen. En doktorand som forskar om elevers upplevelser i skolan är förmodligen relevant som expert för att förklara läget i skolan, men någon som arbetar på en elevorganisation och därmed bevakar skolfrågor varje dag skulle också kunna ge bra svar och förklaringar.

Rättviseförmedlingen beskylls ofta för att vara kvoteringsivrare, gärna utan konkreta exempel att utgå från. Vi är snarare övertygade om att det finns fler kompetenta personer i vårt samhälle än de som får ta plats idag. Att ge fler chansen är inte samma sak som millimeterrättvisa och kvoter. Jag efterlyser en debatt där vi klarar av att hålla de två perspektiven i huvudet samtidigt.

Boscanin vill i sin text få det att låta som att vi gör något annat än det som presenteras i den rapport vi släppte i veckan. Genom att nämna det rasbiologiska institutet och skriva att vi ”bland annat tittat på personers namn” insinuerar hon att det finns dunkla delar i vår metod som vi inte avslöjar. Därmed låter hon läsaren själv fylla i luckorna hon inte berättar om. Vi är väldigt tydliga med att det är namn och känd information som vi utgår från och ingenting annat. På samma sätt menar hon att vi förespråkar särskilda rättigheter för vissa grupper. Sist jag kollade handlade allas lika möjligheter just om alla människor – men här kanske Boscanin har en annan tolkning?

Att dessutom påstå att vi skulle mena att en person enbart kan representeras av någon från samma del av befolkningen är helt befängt och något vi aldrig skulle säga. Däremot är vi övertygade om vikten av förebilder som fler kan känna igen sig i. Det är inte samma sak som att säga att en annan kvinna alltid kommer tycka precis som jag själv – det visar ju sig bara i den ordväxling som jag har med Aleksandra Boscanin här. Se där, två kvinnor som inte håller med varandra! Men jag är samtidigt glad över att kvinnor finns på ledarredaktioner. Inte för att de är kvinnor utan för att man låtit kompetensen vara det som väger tyngst i rekryteringen.

Att vi är många som kräver lika möjligheter för alla är inte en obehaglig utveckling som Boscanin beskriver det. Det är ett tecken på att det är dags att alla som bor i vårt land får ta plats och visa vad de kan och ha lika chans att uppnå sina drömmar. Vårt bidrag är att synliggöra obalanser för att i nästa steg kunna göra något åt dem och hitta gemensamma lösningar framåt. Det är alltid enklare att stå vid sidan om och peka på att metoderna är fel, eller så kan man göra något åt ojämlikheten. Jag skulle vilja se vilka metoder våra kritiker har, utöver att vänta på att tiden på egen hand ska lösa problem.

Seher Yilmaz

Ordförande Rättviseförmedlingen

 

Här finns Aleksandra Boscanins text på GP:s ledarsida.

scroll-top