Smålandsposten missförstår vår verksamhet

Publicerad 13 oktober 2015
På ledarsidan i Smålandsposten påstås den 13 oktober att Rättviseförmedlingen menar att etnicitet eller kön skulle vara ”en saklig grund för anställning”. Det här stämmer inte och vi vill därför förtydliga hur vi arbetar.

Rättviseförmedlingen är en ideell organisation vars verksamhet går ut på att via sociala medier samla in tips på personer som är underrepresenterade i olika sammanhang utifrån faktorer som exempelvis kön, ålder, geografi eller bakgrund. Syftet är att bredda urvalslistor och kontaktnät så att fler får chansen. Vårt mål är att ingen ska kunna hävda ”dom finns inte” som förklaring till att ett sammanhang exempelvis består av enbart kvinnor, enbart personer födda i Sverige, eller enbart personer under 40 år. Vi är övertygade om att talang och intelligens är jämt fördelade över befolkningen och att alla tjänar på att ifrågasätta normerna i sina egna sammanhang och leta utanför sina egna nätverk. Naturligtvis är det kompetensen, och inte faktorer som kön eller ursprung, som ska avgöra vilka personer som återfinns på vilka positioner. Men när man har ett brett urval blir det lättare att hitta de mest kompetenta personerna.

Uppdraget från Kulturdepartementet gick ut på att bredda deras kontaktnät med fler personer som har olika kompetenser inom kultursektorn, och som skulle kunna vara aktuella för att sitta i exempelvis styrelser och insynsråd. Alla som vill har kunnat bidra med namn genom att tipsa i sociala medier. Rättviseförmedlingen har inte gjort något urval, utan alla de namn som kommit in via tips har också kommit med på listan om följande krav uppfyllts:  1) vi har kunnat hitta personens kontaktuppgifter 2) personen har svarat och bekräftat att kompetensbeskrivningen var korrekt och 3) personen vill vara med på listan.

Kulturdepartementet kommer nu att använda sina vanliga urvalskriterier för att tillsätta de olika positionerna, enda skillnaden är att de har ännu fler att välja på. Förutom att bidra med en lista hoppas vi att detta också leder till att Kulturdepartementet tittar på egna vägar så att de själva kan hitta fler kandidater som inte finns i de egna nätverken idag. Att leta utanför de egna nätverken är varken ”nepotism” eller ett ”farväl till meritokratin”. Motsatsen däremot: att enbart använda sig av sina egna nätverk och de man personligen redan känner till, skulle vara just detta.